Chiselgrind Prints

Några av mina fotomanipulationer ligger numera uppe på konstcommunityn deviantART. Dessa går nu, genom samma sida, att beställa hem i fysisk form. Ytan på arken kan Du få i matte, glossy eller lustre och några går även att få på canvas. Samlingen med tillgängliga konstverk utökas ständigt i takt med att jag publicerar något nytt som jag anser är tillräckligt bra, roligt eller tänkvärt för försäljning (som jag själv gärna skulle hänga på väggen) så om du gillar det du ser bör du återkomma då och då och kolla in nyheterna. Betalar gör du enkelt med t.ex. Paypal eller med hjälp av ditt kontokort, varorna skickas därefter från deviantART Print Service i Hollywood, USA. För produktion av verken används huvudsakligen två skrivare, en Laserlab 48 bitars färglaser med 3000 DPI upplösning för verk upp till 50 x 75 cm samt en HP IndigoPress 3050, hd skrivare med HP’s eget elektroniska bläck som kan skriva ut i en hastighet av 4000 fyrfärgs A4 i timmen. Varorna levereras oftast av USPS/Posten men det går givetvis även att anlita t.ex. FedEx för större grejor eller då du känner att du vill ha lite extra trygghet i form av trackningnumber och liknande.

Icke att förglömma är jag bara en av miljoner medlemmar på deviantART och även om inte exakt alla konstverk där finns att få i tryckt version så finns det ändå ofattbara 35,000,000+ unika konstverk att titta på. deviantART kostar ingenting om man står ut med lite reklam, den är väldigt diskret och dessutom någorlunda anpassad varpå den oftast inte stör men även reklamfria medlemskap med printrättigheter och liknande är väldigt billiga. Det har inte ens under renässansen funnits en större sammanslutning av konstnärer än så här, oavsett vilken typ av konst du helst hänger på väggarna eller skickar iväg som tackkort eller använder som bakgrundsbild på datorn eller ställer i bokhyllan eller sätter på kylskåpet så är det här ett unikt och betydligt mer tänkvärt alternativ än IKEA’s dekorationsavdelning.

Direktlänk till min butik på deviantART.

SnapScan 1212P

Så heter den, en gammal Agfaskanner jag fick för en tid sedan. Jag fick den ”på köpet” när farsan dumpade en gammal skrivare han inte behövde, både skanner och skrivare hamnade dock ganska snart i klädkammaren.
Idag har det varit ganska mulet och regnat en del så jag rotade fram skannern för att testa den, mest i brist på annat för jag hade inget som behövde skannas. Brist på annat övergick ganska snart till ett tämligen långt och invecklat projekt.

Jag är alltså precis klar med installationen, det är nog den knepigaste hårdvaran jag någonsin anslutit till datorn. Agfa tillverkar inte sådana här grejor längre och med tanke på deras mjukvaruprogrammering kan jag förstå att de inte hade det allt för lätt jämfört med sina konkurrenter back in the days. För det första är skannern väldigt gammal, så pass gammal att de slutade tillverka och uppdatera den (och dess drivrutiner) innan Windows XP blev var mans egendom. Detta innebär att den egentligen inte fungerar alls på datorer som kör XP. I vissa fall kan man i nödläge välja en annan drivrutin som då kan fungera trots att förutsättningarna inte är precis de rätta men så bra är inte Agfas skannerdrivers.

Vid det här laget regnade det inte längre men det var lika bra att fortsätta installationen ändå. Jag tänker göra en lång historia kort men så här är läget. När man ansluter en modern pryl till en PC med Windows XP behöver man oftast inte göra något alls, plug and play. Om man behöver göra något så petar man bara i medföljande CD och klickar på ”Nästa” tills datorn säger att man är klar. Så är det alltså inte i fallet Agfa SnapScan 1212P, för att installera en sådan måste man först och främst dra sig till minnes vad en seriellport är för något (ja den ansluter via sådan), därefter måste man gå in i BIOS och konfigurera porten. När det är gjort måste man installera den äldsta versionen av Agfas skannermjukvara, patcha denna efter envetet letande efter patch på nätet och därefter gå in och ändra ett par värden i systemregistret. Sen, för det är självklart inte färdigt nu, måste man dessutom starta skannermjukvaran genom commandprompten med högre eller lägre prioritet (det varierar lite hur det vill) eftersom någon hos Agfa en gång i tiden inte skrev en flexibel kod utan beslutade sig för att se till att människor med allmän datorkunskap helt enkelt inte skulle kunna använda skannern om nu exempelvis Microsoft av någon anledning skulle få för sig att någon gång släppa nya operativsystem. Tydligen en helt orimlig tanke förr i världen.

Fast jag tycker om Agfa ändå. De är stora inom exempelvis den grafiska branschen och gör bl.a. CtP-grejor, offsetplåtar och framkallningskemikalier. Fast ny skanner blir det ju förstås, från Canon eller något.

Sitting Ducks

Okej, jag kom att tänka på en sak när jag upptäckte företaget Newswear och deras produkter. Här är en bild föreställande en grupp säkerhetskonsulter/legoknektar någonstans i Mellanöstern för ett par år sedan. Bilden är publicerad på Militaryphotos av en av personerna på bilden. Deras utrustning är givetvis praktisk och funktionell och just den biten har alltså Newswear tagit fasta på när de för snart 10 år sedan började tillverka liknande utrusting för fotografer. Samma typ av ”stridssele”, bälten med modulära lösningar och separata fickor. Med någon form av swords to plowshares-tänk har man förvandlat fickor för granater och magasin till fickor anpassade för kamerahus, objektiv och omnibouncers. Säkerligen väldigt praktiskt och förstås mycket funktionellt för pressfotografer (vars arbetsdag förmodligen ofta innefattar ett betydligt högre tempo än studiofotografens). Utrustningen (och liknande lösningar) är nog oumbärliga i ett folkhav bland filmstjärnor, en demonstration i centrala Stockholm eller kanske vid en broinvigning med danska kungligheter. Men, kolla på den första bilden av legosoldaterna igen och jämför det motivet med fotograferna (utrustade med Newsweargear) på den här bilden. Det kanske bara är jag som ser likheten men är det inte rätt opraktiskt och lite dumt att vara jättelik en västerländsk legoknekt om man plåtar eldstrider i Mellanöstern?

Sommar?

De senaste dagarna har det varit galet varmt här nere i Skåne, lätt 23-25 grader i solen. Klart, känns ju inte riktigt så eftersom det forfarande blåser ganska kyliga vindar och så tar det ju ett tag innan marken och havet värms upp efter vintern och sådär, men ändå. Man kan i alla fall gå i t-shirt. Hur som helst så var jag och flickvännen iväg och MH-testade vår rottweiler igår, det gick bra på alla sätt och vis och det blev en kanondag. Det skall bli kul om ett par år när det är dags för korningen och se hur han har utvecklats.

Idag sitter jag och läser om olika sorters papperstyper och vilka resultat de olika slagen genererar när man kör de genom en fyra färgers offsettryckpress. I övrigt har det inte hänt så jättemycket på den grafiska fronten, dock har jag börjat lära mig nya ritbrädan lite mer ingående genom att hoppa på en tävling (på deviantART) med pirattema. Man måste inte bygga montage eller jobba med bildbehandling, i princip alla konstformer (bildkonst) godkänns men så vill man ju passa på att utöka sina Photoshopskills samtidigt. Vi får se hur det går.

Fredagen den 13:e

Stora otursdagen. Jag har dock inte mött några nämnvärda motgångar idag. Jag lyckades i och för sig med att nästan förstöra en del av förarbetet med ett screentryck i förmiddags men bara nästan. På vägen hem gjorde jag dessutom precis det Mattias Karlsson skrivit att man inte skall göra, jag skaffade en ritbräda – från Trust (TB-3100). Enligt honom och typ alla andra i hela världen så är det ju Wacom som gäller och det betvivlar jag inte en sekund, men hittils funkar det bra. Då det gäller teknikuppgraderingar så får man dessutom skynda långsamt ibland. När jag började med Flashanimationer tog det till exempel jättelång tid innan jag ”uppgraderade” från touchpad (använde laptop) till vanlig mus.